Sara Abrahamsson

Sara Abrahamsson

Annons

Jag mår inte bra

De flesta verkar tycka att jag borde glömma det som hänt och leva i nuet. Jag önskar att jag kunde glömma men det är svårt när det upprepas i mina mardrömmar hela tiden. Det är svårt att glömma när de personer som gjort mig som mest illa fortfarande klamrar sig fast vid mig fast jag bara vill att de ska försvinna och låta mig vara. Det förflutna blir inte det förflutna eftersom det förföljer mig varje dag. Jag har varit med om saker som är vidriga och det är något jag fortfarande bär med mig. Jag levde i ett helvete under fem år och det är inte något som bara försvinner. Min psykolog har sagt att jag visar tydliga tecken på Posttraumatiskt stressyndrom, PTSD så det är inte bara en ”liten depression” jag har, det ligger så mycket mer bakom det hela. Det är så otroligt svårt för mig att förklara hur jag mår och försöka förklara varför när andra tycker att det bara är att bestämma sig för att må bra. Många tycker även att jag bara ska skaka av mig det jag varit med om eftersom jag ändå inte kan göra något åt det. Tro mig, hade det varit så enkelt så hade jag gjort det. Hade jag kunnat skaka på kroppen och bestämt att nu ska jag må bra så hade jag stått så varje morgon innan jag startar dagen. Shake the pain away.

Ibland mår jag inte så bra, så heter boken som Therese Lindgren skrivit, min bok hade antagligen blivit döpt till Jag mår inte så bra. Jag vet att det är många som tröttnat på att jag inte är lika lycklig utåt som alla andra på t ex instagram är. Men jag vill ju vara ärlig, jag vill visa att jag inte mår så bra men jag försöker verkligen göra något åt det. Det är även många som skrivit och tackat för att jag är ärlig, de tycker att jag är modig och de tycker att jag inspirerar. Det är därför jag går till psykologen och är ärlig om det, kanske hjälper det någon annan som mår dåligt så den också orkar skaffa hjälp. Man ska INTE skämmas för att man skaffar hjälp, man är inte svag för att man skaffar hjälp, det är det som gör en stark. Alla mina krafter går till att fungera i vardagen så gott det går, jag går ur sängen, jag är mamma och jag sköter allt jag ska. Men jag är helt slut på kvällen. Inte fysiskt trött utan psykiskt färdig. När man är deprimerad så har man ingen motivation eller ork och jag känner det så himla starkt. Hade jag inte varit mamma så hade jag antagligen bara legat i sängen hela tiden, inte brytt mig om något och bara gömt mig. Eller ja, hade jag inte varit mamma hade jag antagligen varit borta för länge sedan. Så är det inte nu och jag är faktiskt väldigt tacksam över det, mina barn får mig verkligen att orka fast jag egentligen inte gör det.

Det är 36 dagar kvar tills jag fyller trettio. Jag tror inte att jag kommer hinna må bra innan dess, det var egentligen mitt mål: Innan trettio ska jag må bra så att min trettioårsdag blir den bästa födelsedagen jag haft. Jag inser att även om jag kommit långt i min ”behandling” så är det väldigt långt kvar innan jag är klar. Det kommer inte bli magiskt fixat på 36 dagar när jag bara har tid hos psykologen varannan vecka ungefär. Jag får låta det ta den tid det tar och jag får se till att livet efter trettioårsdagen blir bättre, dag för dag. Jag förstår att ni tycker att detta inlägg är lite rörigt, det blir så när jag låter känslorna styra tangentbordet. Jag förstår också att många tänker ”Usch, nu ska hon gnälla igen” men jag försöker bara på nått knasigt sätt förklara att jag inte mår bra men att jag verkligen försöker ändra situationen och göra så att jag, en vacker dag, också kan säga att jag mår bra. För mina barns skull men också för min egna skull.

Ta hand om er!

ofdergh

Kommentarer
Sara Abrahamsson

Kommentera

Annons
stats